Skötselråd för dig som vill köpa kanin eller vill veta lite mer
När du precis hämtat hem din kanin känner den sig troligen stressad av miljöombytet och osäker i den nya miljön. Kela med kaninen en stund tills du känner att han slappnar av, och sätt sedan in den i den nya buren. Under de första 1-2 dagarna ska du låta kaninen vara i fred så mycket som möjligt. Men ge gärna godis (t.ex pellets) så kaninen lär sig att du är snäll. Vissa kaniner blir fortare hemmastadd än vissa, det märker du och då kan du försiktigt börja hantera din kanin, men under lugn. Hantera kaninen försiktigt och med lunga rörelser. Helst ska du vänta med att låta familj och vänner hälsa och träffa din kanin, det kan vara jättesvårt men försök. När du märker att kaninen inte är rädd längre och inte stressad då du har den ute den så kan du låta den hälsa på dom, men under lugna förhållanden.
Närma dig kaninen långsamt och prata tyst och lungt så kaninen vet att det är du som kommer. Höga ljud och plötsliga rörelser kan skrämma kaninen. Prata mycket med kaninen så den lär sig känna igen din röst. När du sticker in handen i buren för att lägga in mat eller ta ut kaninen, kan du låta kaninen lukta på din hand så den vet vem det är, och klappa kaninen sedan lugnande på huvudet.
När du lyfter upp kaninen får du aldrig lyfta i öronen, det gör ont och kaninen börjar tycka illa om dig. Du lyfter genom att hålla en hand precis bakom frambenen och en hand under bakdelen. Om kaninen blir rädd och börjar sprätta och kämpa emot, sätter du ner honom, klappar honom lugnande och försöker en gång till när han lugnat sig. När du bär kaninen i famnen håller du ena armen under kaninens kropp och en stödjande hand över bakkroppen, så kaninen känner att han inte kommer att falla. Ev. kan du även låta kaninen ha sitt huvud gömt under din armhåla (mellan din arm och kroppen). Vissa kaniner känner sig tryggare då.
Kaninen ska fortsätta äta de pellets ni fick med gav den i några dagar till. Det är nog stressande att byta hem så fortsätt använda uppfödarfodet så kaninen inte får dålig mage. Byt sen försiktigt ut till de pellets ni önskar använda .Och hö och vatten ska den givetvis ha hela tiden. Grönsaker och ev. lite frukt kan du börja med efter några dagar, men bara i SMÅ mängder så den inte blir dålig i magen. Vissa kaninungar äter inte grönsaker, men fortsätt att ge den så den märker att det är naturligt att äta det och till slut kommer kaninen bli så nyfiken vad det är för något som du stoppar in i buren.
De ska finnas hus eller sitthylla i buren. Så kaninen kan känna sig trygg där. Går kaninen in i huset så låt den vara, och locka på den.
MiljöMan kan ha kaniner både utomhus och inomhus. En del kaninägare väljer att ha kaninen inne på vintern och på sommaren får den vara i en utebur. Fördelen med att hålla kaninen utomhus är att den får riklig tillgång till frisk luft och UV-strålning från solen, det är lättare att ha en riktigt stor bur som ger kaninen frihet att motionera samt kaninen kan få möjlighet att beta på marken. Nackdelarna är att det är svårare att ha uppsikt över kaninen och att den dagliga kontakten blir mindre. Några fördelar med inomhusvistelse är att kaninen vanligtvis blir en familjemedlem som får skutta fritt när någon är hemma samt att man har bättre uppsikt över kaninen.
Det finns minimimått för kaninburar. Har man en kanin som väger max 3 kg måste buren vara minst 100 x 50 cm Tänk på att detta är minimått, för stort kan det aldrig bli! Alla djur mår bra av att röra på sig.
Burbotten får enligt lag inte bestå av galler och det är viktigt att man har ett bra underlag som inte sliter bort kaninens skyddande päls på tassarna. Risken för hudskador och besvärliga infektioner på fotsulorna är då stor.
Det är viktigt att byta underlaget ofta. Om man slarvar med hygienen kan kaninen bli sjuk av de starka och frätande ammoniakångorna från urinet.
Kaninen måste dessutom ha ett hus, ett rör eller annat som den kan krypa in i om den vill gömma sig. Lite leksaker kan också vara på sin plats, t.ex. färska grenar att gnaga på eller en foderboll. Den behöver även ha en låda/ bo som den kan hoppa upp på så den inte bara har en plan bur.
Om man inte vill att kaninen ska sprida ut sitt hö i hela buren kan man använda en höhäck att lägga höet i. Har man vattenskål måste den placeras så att kaninen inte förorenar vattnet. Vattnet ska bytas minst en gång dagligen. En del kaninägare föredrar vattenflaska men det är viktigt att tänka på att byta vattnet dagligen även i denna samt att diska pipen noga.
Om man har sin kanin utomhus är det större risk att den ska bli för varm på sommaren än att den ska frysa på vintern. Kaniner är tåliga för kyla så länge de har en dragfri plats med rikligt med halm att gräva ned sig i. Tänk på att det inte är av godo att ”göda” sin kanin för att den ska ha ett fettlager som värmer under vintern. Detta kan vara direkt skadligt för kaninen!
På sommaren ska man vara mycket noga med att kaninen har tillgång till den svalaste och luftigaste platsen i trädgården och naturligtvis alltid har tillgång till skugga. Värmeslag är en vanlig orsak till plötsliga dödsfall under sommarhalvåret.
UtfodringKaniner är grovfoderätare .De är liksom hästar och kor betande djur som i naturen i huvudsakligen livnär sig på gräs, blad och andra låga växter. Hela kaninens anatomi i mag-tarm kanalen och dess fysiologi går ut på att smälta denna fiberrika och kalorifattiga föda. En kanin i naturen får inga överskott, den är ständigt hungrig och har nästan inget fett på kroppen.
I fångenskap är felutfodring den vanligaste orsaken till sjukdomar på kaniner. Får en kanin för fiberfattig, lättsmält och energirik föda kommer systemet i olag med i första hand mag-tarm rubbningar och allvarliga sjukdomar som trumsjuka och magsäcksöverfyllnad som följd. Även tänderna blir på sikt lidande då de inte slits på rätt sätt och kalciuminnehållet kan vara för lågt och påverkar tandhälsan. Indirekt påverkas immunförsvaret vilket ökar känsligheten för infektioner och andra sjukdomar. En överviktig kanin löper dessutom ökad risk att utveckla fettlever och traumatiska skelettskador. Den har svårt att putsa sig samt svårt att få i sig sin nattavföring som ska ätas direkt från analöppningen.
En bra kost till en kanin utgörs till allra största delen utav hö. Kaninen ska äta minst 80% hö. Hö måste alltid finnas i obegränsad mängd men det räcker inte att bara se till att hö alltid fylls på. Man måste dessutom vara mycket restriktiv med att ge andra fodermedel eftersom kaninen kommer att favorisera den godare maten och äter för mycket av godsakerna om den får möjlighet att välja själv.
Det vanligaste torrfoder som säljs till kaniner utgörs av pellets och gnagar/kaninblandningar av olika slag. De olika blandningarna där det ingår säd, frön, majs och cornflakesliknande produkter är mycket dålig mat och bör inte ges alls! Den är alldeles för fet och lättuggad samt kalcium-och fiberfattig. Möjligtvis kan man ge någon enstaka bit styckevis för att belöna eller aktivera kaninen.
Pellets av god kvalité och hög fiberhalt (minst 18%, gärna mer) kan ges i begränsade mängder men kan även uteslutas helt. Vill man tvunget utfodra med pellets bör man inte ge mer än ca 1-2 tsk per dag till en tvåkiloskanin.
Som komplement till hö är den bästa födan bladgrönt av olika slag. Helst ska man variera så mycket som möjligt och försöka få med tre olika sorter varje dag. Tillgången på färska bladgrönsaker kan vara sämre på vintern men på sommaren kan man plocka mycket utomhus. Några exempel på bra bladgrönt är gräs, maskrosor och annat ogräs, blad från fruktträd och andra vanliga lövträd, sallader av det mörka, lite grövre slaget, blaster från olika rotfrukter, färska krukörter, hibiskusblad från obesprutade plantor, broccoli med blad, kål av olika slag samt spenat och mangold. Spenat, mangold, kål, brysselkål och broccoli bör man inte ge allt för mycket av då de kan orsaka ämnesomsättningssjukdomar men i en blandning och i mindre mängder går det bra.
Som godis kan man ge en liten bit morot, frukt eller bär någon gång i veckan eller några bitar torkad frukt alternativt en knäckebrödsbit. Man bör undvika nötter, frön, kakor, choklad, frukostflingor, godis och andra sötade livsmedel helt och hållet. Hund- och kattmat måste placeras så att kaniner inte kommer åt den.
Salt- och mineralstenar behövs inte till sällskapskaniner. De kan t.o.m. vara skadliga om en uttråkad kanin gnager för mycket på dem. Det höga mineralinnehållet gynnar bildning av uringrus och urinsten.
Vitamintillskott är onödigt att ge till friska kaniner som äter en fullgod kost. Om tillräckligt fiberrik föda ges, kommer bakterierna i kaninens blindtarm att trivas och producera alla nödvändiga vitaminer åt kaninen. Dessa vitaminet finns bl.a. i nattavföringen som beskrivs ovan.
Ge kaninen pinnar att gnaga på , byt ut när den är avskalad . (Ge inte pinnar från björk förrän bladen är helt utslagna. )
Mycket viktigt att tänka på generellt är att alla kaniner är mycket känsliga för tvära foderbyten! Ska ett nytt fodermedel introduceras, ska det göras successivt i till en början mycket liten mängd. Har kaninen t.ex. aldrig ätit maskrosblad, börjar man att ge ett halvt blad och ökar därefter succesivt. Vid minsta tecken på diarré eller ingen avföring slutar man omedelbart att ge den nya kosten och kan ge kaiken endast hö och vatten i ungefär två dagar.
Närma dig kaninen långsamt och prata tyst och lungt så kaninen vet att det är du som kommer. Höga ljud och plötsliga rörelser kan skrämma kaninen. Prata mycket med kaninen så den lär sig känna igen din röst. När du sticker in handen i buren för att lägga in mat eller ta ut kaninen, kan du låta kaninen lukta på din hand så den vet vem det är, och klappa kaninen sedan lugnande på huvudet.
När du lyfter upp kaninen får du aldrig lyfta i öronen, det gör ont och kaninen börjar tycka illa om dig. Du lyfter genom att hålla en hand precis bakom frambenen och en hand under bakdelen. Om kaninen blir rädd och börjar sprätta och kämpa emot, sätter du ner honom, klappar honom lugnande och försöker en gång till när han lugnat sig. När du bär kaninen i famnen håller du ena armen under kaninens kropp och en stödjande hand över bakkroppen, så kaninen känner att han inte kommer att falla. Ev. kan du även låta kaninen ha sitt huvud gömt under din armhåla (mellan din arm och kroppen). Vissa kaniner känner sig tryggare då.
Kaninen ska fortsätta äta de pellets ni fick med gav den i några dagar till. Det är nog stressande att byta hem så fortsätt använda uppfödarfodet så kaninen inte får dålig mage. Byt sen försiktigt ut till de pellets ni önskar använda .Och hö och vatten ska den givetvis ha hela tiden. Grönsaker och ev. lite frukt kan du börja med efter några dagar, men bara i SMÅ mängder så den inte blir dålig i magen. Vissa kaninungar äter inte grönsaker, men fortsätt att ge den så den märker att det är naturligt att äta det och till slut kommer kaninen bli så nyfiken vad det är för något som du stoppar in i buren.
De ska finnas hus eller sitthylla i buren. Så kaninen kan känna sig trygg där. Går kaninen in i huset så låt den vara, och locka på den.
MiljöMan kan ha kaniner både utomhus och inomhus. En del kaninägare väljer att ha kaninen inne på vintern och på sommaren får den vara i en utebur. Fördelen med att hålla kaninen utomhus är att den får riklig tillgång till frisk luft och UV-strålning från solen, det är lättare att ha en riktigt stor bur som ger kaninen frihet att motionera samt kaninen kan få möjlighet att beta på marken. Nackdelarna är att det är svårare att ha uppsikt över kaninen och att den dagliga kontakten blir mindre. Några fördelar med inomhusvistelse är att kaninen vanligtvis blir en familjemedlem som får skutta fritt när någon är hemma samt att man har bättre uppsikt över kaninen.
Det finns minimimått för kaninburar. Har man en kanin som väger max 3 kg måste buren vara minst 100 x 50 cm Tänk på att detta är minimått, för stort kan det aldrig bli! Alla djur mår bra av att röra på sig.
Burbotten får enligt lag inte bestå av galler och det är viktigt att man har ett bra underlag som inte sliter bort kaninens skyddande päls på tassarna. Risken för hudskador och besvärliga infektioner på fotsulorna är då stor.
Det är viktigt att byta underlaget ofta. Om man slarvar med hygienen kan kaninen bli sjuk av de starka och frätande ammoniakångorna från urinet.
Kaninen måste dessutom ha ett hus, ett rör eller annat som den kan krypa in i om den vill gömma sig. Lite leksaker kan också vara på sin plats, t.ex. färska grenar att gnaga på eller en foderboll. Den behöver även ha en låda/ bo som den kan hoppa upp på så den inte bara har en plan bur.
Om man inte vill att kaninen ska sprida ut sitt hö i hela buren kan man använda en höhäck att lägga höet i. Har man vattenskål måste den placeras så att kaninen inte förorenar vattnet. Vattnet ska bytas minst en gång dagligen. En del kaninägare föredrar vattenflaska men det är viktigt att tänka på att byta vattnet dagligen även i denna samt att diska pipen noga.
Om man har sin kanin utomhus är det större risk att den ska bli för varm på sommaren än att den ska frysa på vintern. Kaniner är tåliga för kyla så länge de har en dragfri plats med rikligt med halm att gräva ned sig i. Tänk på att det inte är av godo att ”göda” sin kanin för att den ska ha ett fettlager som värmer under vintern. Detta kan vara direkt skadligt för kaninen!
På sommaren ska man vara mycket noga med att kaninen har tillgång till den svalaste och luftigaste platsen i trädgården och naturligtvis alltid har tillgång till skugga. Värmeslag är en vanlig orsak till plötsliga dödsfall under sommarhalvåret.
UtfodringKaniner är grovfoderätare .De är liksom hästar och kor betande djur som i naturen i huvudsakligen livnär sig på gräs, blad och andra låga växter. Hela kaninens anatomi i mag-tarm kanalen och dess fysiologi går ut på att smälta denna fiberrika och kalorifattiga föda. En kanin i naturen får inga överskott, den är ständigt hungrig och har nästan inget fett på kroppen.
I fångenskap är felutfodring den vanligaste orsaken till sjukdomar på kaniner. Får en kanin för fiberfattig, lättsmält och energirik föda kommer systemet i olag med i första hand mag-tarm rubbningar och allvarliga sjukdomar som trumsjuka och magsäcksöverfyllnad som följd. Även tänderna blir på sikt lidande då de inte slits på rätt sätt och kalciuminnehållet kan vara för lågt och påverkar tandhälsan. Indirekt påverkas immunförsvaret vilket ökar känsligheten för infektioner och andra sjukdomar. En överviktig kanin löper dessutom ökad risk att utveckla fettlever och traumatiska skelettskador. Den har svårt att putsa sig samt svårt att få i sig sin nattavföring som ska ätas direkt från analöppningen.
En bra kost till en kanin utgörs till allra största delen utav hö. Kaninen ska äta minst 80% hö. Hö måste alltid finnas i obegränsad mängd men det räcker inte att bara se till att hö alltid fylls på. Man måste dessutom vara mycket restriktiv med att ge andra fodermedel eftersom kaninen kommer att favorisera den godare maten och äter för mycket av godsakerna om den får möjlighet att välja själv.
Det vanligaste torrfoder som säljs till kaniner utgörs av pellets och gnagar/kaninblandningar av olika slag. De olika blandningarna där det ingår säd, frön, majs och cornflakesliknande produkter är mycket dålig mat och bör inte ges alls! Den är alldeles för fet och lättuggad samt kalcium-och fiberfattig. Möjligtvis kan man ge någon enstaka bit styckevis för att belöna eller aktivera kaninen.
Pellets av god kvalité och hög fiberhalt (minst 18%, gärna mer) kan ges i begränsade mängder men kan även uteslutas helt. Vill man tvunget utfodra med pellets bör man inte ge mer än ca 1-2 tsk per dag till en tvåkiloskanin.
Som komplement till hö är den bästa födan bladgrönt av olika slag. Helst ska man variera så mycket som möjligt och försöka få med tre olika sorter varje dag. Tillgången på färska bladgrönsaker kan vara sämre på vintern men på sommaren kan man plocka mycket utomhus. Några exempel på bra bladgrönt är gräs, maskrosor och annat ogräs, blad från fruktträd och andra vanliga lövträd, sallader av det mörka, lite grövre slaget, blaster från olika rotfrukter, färska krukörter, hibiskusblad från obesprutade plantor, broccoli med blad, kål av olika slag samt spenat och mangold. Spenat, mangold, kål, brysselkål och broccoli bör man inte ge allt för mycket av då de kan orsaka ämnesomsättningssjukdomar men i en blandning och i mindre mängder går det bra.
Som godis kan man ge en liten bit morot, frukt eller bär någon gång i veckan eller några bitar torkad frukt alternativt en knäckebrödsbit. Man bör undvika nötter, frön, kakor, choklad, frukostflingor, godis och andra sötade livsmedel helt och hållet. Hund- och kattmat måste placeras så att kaniner inte kommer åt den.
Salt- och mineralstenar behövs inte till sällskapskaniner. De kan t.o.m. vara skadliga om en uttråkad kanin gnager för mycket på dem. Det höga mineralinnehållet gynnar bildning av uringrus och urinsten.
Vitamintillskott är onödigt att ge till friska kaniner som äter en fullgod kost. Om tillräckligt fiberrik föda ges, kommer bakterierna i kaninens blindtarm att trivas och producera alla nödvändiga vitaminer åt kaninen. Dessa vitaminet finns bl.a. i nattavföringen som beskrivs ovan.
Ge kaninen pinnar att gnaga på , byt ut när den är avskalad . (Ge inte pinnar från björk förrän bladen är helt utslagna. )
Mycket viktigt att tänka på generellt är att alla kaniner är mycket känsliga för tvära foderbyten! Ska ett nytt fodermedel introduceras, ska det göras successivt i till en början mycket liten mängd. Har kaninen t.ex. aldrig ätit maskrosblad, börjar man att ge ett halvt blad och ökar därefter succesivt. Vid minsta tecken på diarré eller ingen avföring slutar man omedelbart att ge den nya kosten och kan ge kaiken endast hö och vatten i ungefär två dagar.